Arkiv för december, 2008

Imorgon åker jag till Köpenhamn

Posted in Uncategorized on 29 december 2008 by Fredrik Pettersson

För att kunna utveckla bloggen på ett bra sätt har jag kommit på att jag måste åka till Köpenhamn i ett par dagar. Det kanske blir lite dåligt med uppdaterandet. vi får se. Jag vill ju skriva en nyårskrönika, men den får komma efter nyår kanske.

Gott nytt år till er alla om vi inte hörs innan!

Annonser

På Chinese garden of the sun

Posted in Uncategorized on 29 december 2008 by Fredrik Pettersson

Idag var Jag Jonna och Emma på Chinese garden of the sun. Det är ett kinaställe vid medborgarplatsen. När servitrisen kom fram och skulle ta vår beställning efter typ 20 minuter var hon rolig. Man får ju inte skratta åt människor, men det är så svårt att låta bli ibland. De pratar ju med så rolig dialekt. Jonna tyckte jag var elak som höll på att sätta snuset i halsen av ett litet skrattanfall. Efter att tjejerna beställt repeterade hon så vi kommit överens om vad vi skulle ha. ”Tullange?”, sa hon. ”What?”, sa vi. ”Två lunch” betyder det om ni råkar ut för samma sak, så ni inte tror att det är Tullinge med franskt uttal eller så. Patååaaaa? betyder ”påtår”. ”Du är 53” – ”du ska betala 53 kronor”.

Roligast var ändå när hon hånade mig för att jag drack mjölk. Tjejerna drack kaffe å hon kom å frågade om de ville ha påtår (patååååaaaa). Jag drack inget å sa inget varpå hon hånade mig med ett skönt – ”du kanske ska ha ett glas mjölk till? hahahahaha” Det tyckte jag var skönt gjort. Om jag skrattar åt att hon pratar med rolig brytning får hon skratta åt att jag dricker mjölk. (det gör i o f s Fantomen också. Det är ju en typiskt tuff kille, men de kanske inte läser fantomen i Kina. De kanske läser run-away-from-danger-man, eller Capten Pork? Vad vet jag.) Eftersom hon glömde bort vår beställning tog det aslång tid. Efter ett tag gick hon förbi och sade ”tycker ni att ni väntat för länge?”. – ”ehhh…”, svarade vi. Tillslut fick i alla fall Emma en Cola till (glatis) men Jonna fick inget alls. Jonna hämnades då på ett moget vis genom att stoppa ner en sockerbit i deras lilla bytta med stark sås i. Jonna ska snart fylla 25.

Vi pratade också om äckliga ord och kom fram till att följande ord är bland de äckligaste:

Lös. Troligen kommer det av att man pratar om att vara lös i magen, vilket är asvidrigt. Det är diarré liksom. När folk säger att de ska köpa lösgodis får jag därför en lätt smak av avföring i munnen. Jag rekommenderar att du säger plockgodis istället.

Hårboll. När katter samlat ihop en massa hår i halsen brukar de låta på ett äckligt vis och kräks med fördel upp bollen av hår på din svindyra ryamatta från Room. Det är äckligt.

Skinnslamsa. Det talar ju för sig själv.

Rövknulla och bröstvårta är också fula ord fast på olika sätt. Fyll gärna på!

p.s.1 Man kan åka till Arlanda på SL-kortet, men flygbussarna har mutat SL så att det på webbtjänsten  föreslår att man ska åka till T-centralen och ta flygbussarna. Gå inte på det! Åk till Märsta och sedan buss 583 till Arlanda. 220:-ToR med flygbussarna. 0:- med SL-kort.

p.2.2 Chinese garden of the sun heter egentligen något annat.

p.s.3  Nu ska jag sätta mig och rätta uppsättning prov. Vad får jag betalt för det? 0:- inkl. moms tar jag för det. Jag är världens bästa lärare.

Don’t talk about it. DO IT!

Posted in Uncategorized on 27 december 2008 by Fredrik Pettersson

Jag har en kompis som heter Karin. Hon dejtar en snubbe som är sambo med sin flickvän. Eller…De dejtade fram tills idag. De träffades för några månader sedan på hennes jobb. Efter lite klassiskt flirtande började de ses på riktigt. De gick ut med Roberts hund och de satt på olika kaféer och pratade. Han berättade om sin barndom som var allt annat än lycklig. Hanns pappa lämnade familjen för sin nya flickvän när Robert var 14 år gammal. Han ringde en dag och förklarade att han träffat en ny kvinna och att han inte skulle komma tillbaka till familjen något mer. Robert fick klara sig själv bäst det gick och det gick naturligtvis inte så bra när han blev föräldralös vid 14 års ålder. Mamman försvann nämligen också i samma veva. Det blev många fester där alkohol och andra droger florerade. Han hoppade av skolan och hade ett tråkigt knegarjobb på en fabrik medan festandet blev allt häftigare. Allt höll på att gå riktigt dåligt. Ungefär i den här vevan träffade han en tjej, Beatrice. Hon hjälpte honom på fötter och följde med honom när han började plugga på en annan ort. Delvis har han henne att tacka för sitt liv.

Som ni har förstått är förhållandet nu inte vad det har varit. Han träffar ju Karin samtidigt. De har skickat en massa gulliga sms fram och tillbaka. Han skriver att hon är det finaste han vet och att han hatar att han gör Karin, men också sin flickvän illa. Han vet inte hur och när, men han är säker på att han kommer avsluta förhållandet. Han borde ha gjort det för länge sedan, skriver han. Karin mår såklart jättedåligt. Hon är förtvivlad och kastas mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen är det hon andra dagen kan han inte göra slut med Beatrice för att hon skulle bli så ledsen att hon kanske skulle göra något dumt. Robert har dålit samvete å Beatrice vägnar. Hon har hjälp honom så mycket. Ställt upp så mycket för honom och de har delat så mycket liv. Skulle han bara dumpa henne nu för att har träffat en ny tjej? Det funkar inte riktigt så.

Så inget händer. Karin är förtvivlad. Robert är också ledsen. Han känner att han sitter fast i något som han inte kan göra upp med. På sätt och vis spelar han martyr. Jag kommer att tänka på två låtar när jag hör Karins historia. Dels NIN ”Love is not enough”, men också Rollins band ”DO IT”. Henry sjunger –

Don’t think about it – Do it
Don’t talk about it – Do it
Do it, do it
Don’t lie about it – Do it
Do it, do it

För till slut är det så. Vad människor säger är föga värt. Det är vad de faktiskt gör som spelar roll. Just nu är Robert en otrogen idiot. Det kommer han alltid att vara. Det är för sent att ändra på det nu, men han kan göra rätt hädanefter. Jag tror inte han är en sådan kille som kommer göra det. Jag känner igen beteendet. Han messade Karin idag och skrev att de inte skulle höras något mer. Jag känner på mig att han messar om en vecka igen och ber att få träffa Karin. Han orkar inte mer och de bara måste ses. Karin vet att hon måste säga nej, men hon kommer säga ja. Så fortsätter det tills något radikalt inträffar som gör att de slutar ses. På vägen dit finns bara ett destruktivt beteende syftande till känslomässig misär. Att jag påpekar det för henne spelar ingen roll och vem är jag för övrigt att mässa på det här området? Byt ut namnen i historien ovan. Gör om allt lite grand bara och voila! The Fredrik anno horribilis of 2008 is yours.

Vem fan jobbar som lapplisa?

Posted in Uncategorized on 27 december 2008 by Fredrik Pettersson

Jag var på stan idag och shoppade upp ett presentkort jag fått av föräldrarna. När jag kommer tillbaka till bilen har jag fått en P-böter. Jag känner hur jag börjar koka inombords och sveper med blicken för att se om lapplisan är i närheten. Som tur var ser jag ingen. Jag trodde jag stod helt rätt, men tydligen fanns det någon hemlig skylt som visade att jag stod fel. Alltid när jag fått en P-bot undrar jag vem det är som utbildar sig till ett yrke vars utövning alla hatar. Jag önskar att det intefanns lapplisor. Jag som i vanliga fall vill ha ordning skulle bara bli glad om trafiken såg ut mer som i Italien eller Spanien. Jag vill hytta med näven. Jag vill skrika barnförbjudna ord till medtrafikanter som kör som idioter. Jag vill parkera min bil på plattan och skratta hånfullt åt alla som tycker det är en dålig idé. Men mest av allt vill jag att alla lapplisor ska bli av med jobbet. Jag ska skratta åt dem hela vägen till arbetsförmedlingen där jag personligen ska se till att A-kassan int räcker till för att betala dagisavgiften till deras barn.

p.s. om jag låter bitter och någon lapplisa läser det här tar jag tillbaka allt.

Här skulle jag bloggat om igår…

Posted in Uncategorized on 26 december 2008 by Fredrik Pettersson

Som ni vet skriver jag inte så mycket vad jag gjort under en dag. Jag inbillar mig att det inte är så roligt att läsa. Själv får jag panik av bloggar där folk skriver typ – igår åt ja frukost. de va gröt. sen gick ja te skolan. sen jobba ja. sen kom ja hem. sen åt ja mat. de va ost. sen sov ja.

Jag hade dock tänkt göra ett sånt inlägg här om igår kväll, men jag minns inte så mycket. Jag ser att jag skrivit något i en kommentar till en kommentar i bloggen, fast jag minns inte att jag gjort det. Min halsduk hade jag slängt på golvet och jag åt tydligen en banan när jag kom hem. jag ser också att jag tyckte det var rimligt att ringa folk i Stockholm 03:47 (förlåt). Jag får ångest över vad jag kan ha sagt då om du nu svarade alternativt på din telefonsvarare.

Jag ska nu skriva om vad jag minns.

Jag och Max var på fest hos Micke. Sedan gick vi till stan. Sedan träffade jag Bergman. Sedan gick vi till Bulls. Sedan träffade jag Colle. Vi stog upp och gav varandra fingret typ 20 gånger på Bulls. Jag skrek åt en snubbe som också heter Micke, men som är dum i huvudet till skillnad från den andra Micke att han skulle hålla ”käften nu” när jag pratade med Lisa Flemme (Lisa 1. Det finns 3). Han gjorde det, vilket nog var tur. Sedan åt jag en bamsepasta på pastavagnen. Det var smart och gott. Sedan försökte tre brudar ragga upp mig i taxikön. De ville att jag skulle följa med till Laholm. Dit ville inte jag. Laholm är en håla från helvetet.

Det är efter det jag ringde folk, kastade halsdukar på golv, åt banan och kommenterade i bloggen, men det där är fakta (;) som jag inte riktigt minns. Imorgon ska jag shoppa kläder. Det är jag tjockt med fett värd.

Min mormor tycker inte om julen.

Posted in Uncategorized on 26 december 2008 by Fredrik Pettersson

Sedan jag var liten minns jag hur min mormor alltid sett väldigt obekväm ut på julaftnar. Hon trivs inte och man riktigt ser hur det kryper under skinnet på henne. Jag har trott att det handlat om en konsumtionskritik som hon och morfar alltid hyst. Julklapparna kan ju ses som ett hån mot människor som inte har råd att köpa några, eller inte lika många. På juldagen fick jag dock en historia berättad för mig av min moster och mamma  som förklarar det hela bättre. Det är samtidigt en historia om ett helt annat Sverige.

Min mormors föräldrar hette Oskar och Alma. Oscar var ett tystlåtet geni. Tydligen satte han ihop en radioapparat innan det fanns radiobyggsatser ute på marknaden. De bodde i Landskrona, men Oskar åke ofta med sin T-ford till Stockholm för att hälsa på sin bror som bodde där. Alma och Oskar bodde i ett hus, vilket ansågs vara fint på den tiden. Min morfars föräldrar – August och Märta däremot bodde i lägenhet och August jobbade på soppfabriken Blå band i Halmstad. Märta var en riktig krutkärring och bytte bland annat takpannor på huset i Kalmar när hon var närmare 90 år gammal. Vänligare människa än Märta och finurligare och snällare gubbe än August är svåra att uppbringa, men något hus ägde de inte. När mormor och morfar blev kära hade Alma bestämt sig för att morfars familj inte var tillräckligt fin för mormor. Morfar dög inte för mormor som gått på flickskola och August och Märta var fattigare än Alma och Oskar. Mormor kunde bättre än fattigpojken och studenten Rudolf. Alma och Oskar umgicks aldrig med August och Märta. En gång råkade Alma och Märta vara på samma kyrkogård samtidigt. När Alma fick syn på Märta vände hon på klacken och gick åt motsatt håll. Märta blev mycket ledsen såklart, men det låg inte för henne att bli arg. Självklart tärde detta på mormors och morfars förhållande. Morfar blev med tiden mycket beläst. Det är han som har skrivit historiadelen i kapitlet om Kina i nationalencyklopedin. Det står RH i slutet av artikeln. Det är Rudolf Hultkvist det. Han jobbade vid Lunds Universitet och även som gymnasielärare i, surprise, surprise, historia (ja, precis. Morfar har en del med mitt yrkesval att göra). Morfar är död nu, men innan han dog fanns det ingen i Sverige som kunde mer om Kina än honom. Man kunde fråga honom om vilken sketen provins som helst och han kunde berätta en massa saker om den. Detta hjälpte dock inte för Alma och Oskar hann båda dö innan morfar blev så framstående.

Varje jul åkte mormor och morfar och min mamma och moster till Oskar och Alma för att fira jul. I efterhand har mamma och moster förstått att stämmingen var spänd på jularna. De åkte spårbuss för att komma fram och gick sedan en bit. Mormor och morfar var alltid tysta på de här promenaderna. Mormor lever fortfarande, men hela hennes väsen ger ett besvärat intryck under julsammankomsterna med släkten. Almas aversion mot hennes livs kärlek har förpestat julen för henne trots att den bygger på händelser som ligger 60 år tillbaka i tiden i ett Sverige som inte längre existerar.

Det är ”hemkommande”

Posted in Uncategorized on 25 december 2008 by Fredrik Pettersson

Nu när jag fått kritik för att jag slentrianslänger mig med engelska uttryck får jag väl försvenska ett då. Jag ska ut i min hemstad och skallen ska i bitar! Jag hinner inte skriva något vettigt idag, men jag har ett bra uppslag till imorgon nerskrivet i min mobiltelefon..

Vi ses snart!