Min mormor tycker inte om julen.

Sedan jag var liten minns jag hur min mormor alltid sett väldigt obekväm ut på julaftnar. Hon trivs inte och man riktigt ser hur det kryper under skinnet på henne. Jag har trott att det handlat om en konsumtionskritik som hon och morfar alltid hyst. Julklapparna kan ju ses som ett hån mot människor som inte har råd att köpa några, eller inte lika många. På juldagen fick jag dock en historia berättad för mig av min moster och mamma  som förklarar det hela bättre. Det är samtidigt en historia om ett helt annat Sverige.

Min mormors föräldrar hette Oskar och Alma. Oscar var ett tystlåtet geni. Tydligen satte han ihop en radioapparat innan det fanns radiobyggsatser ute på marknaden. De bodde i Landskrona, men Oskar åke ofta med sin T-ford till Stockholm för att hälsa på sin bror som bodde där. Alma och Oskar bodde i ett hus, vilket ansågs vara fint på den tiden. Min morfars föräldrar – August och Märta däremot bodde i lägenhet och August jobbade på soppfabriken Blå band i Halmstad. Märta var en riktig krutkärring och bytte bland annat takpannor på huset i Kalmar när hon var närmare 90 år gammal. Vänligare människa än Märta och finurligare och snällare gubbe än August är svåra att uppbringa, men något hus ägde de inte. När mormor och morfar blev kära hade Alma bestämt sig för att morfars familj inte var tillräckligt fin för mormor. Morfar dög inte för mormor som gått på flickskola och August och Märta var fattigare än Alma och Oskar. Mormor kunde bättre än fattigpojken och studenten Rudolf. Alma och Oskar umgicks aldrig med August och Märta. En gång råkade Alma och Märta vara på samma kyrkogård samtidigt. När Alma fick syn på Märta vände hon på klacken och gick åt motsatt håll. Märta blev mycket ledsen såklart, men det låg inte för henne att bli arg. Självklart tärde detta på mormors och morfars förhållande. Morfar blev med tiden mycket beläst. Det är han som har skrivit historiadelen i kapitlet om Kina i nationalencyklopedin. Det står RH i slutet av artikeln. Det är Rudolf Hultkvist det. Han jobbade vid Lunds Universitet och även som gymnasielärare i, surprise, surprise, historia (ja, precis. Morfar har en del med mitt yrkesval att göra). Morfar är död nu, men innan han dog fanns det ingen i Sverige som kunde mer om Kina än honom. Man kunde fråga honom om vilken sketen provins som helst och han kunde berätta en massa saker om den. Detta hjälpte dock inte för Alma och Oskar hann båda dö innan morfar blev så framstående.

Varje jul åkte mormor och morfar och min mamma och moster till Oskar och Alma för att fira jul. I efterhand har mamma och moster förstått att stämmingen var spänd på jularna. De åkte spårbuss för att komma fram och gick sedan en bit. Mormor och morfar var alltid tysta på de här promenaderna. Mormor lever fortfarande, men hela hennes väsen ger ett besvärat intryck under julsammankomsterna med släkten. Almas aversion mot hennes livs kärlek har förpestat julen för henne trots att den bygger på händelser som ligger 60 år tillbaka i tiden i ett Sverige som inte längre existerar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: