Att prata om sig själv och annat som är roligt.

Jag hade tidigare en kollega som var rolig på så sätt att människan alltid pratade om sig själv. Om den frågade mig hur jag mådde slutade jag till slut svara eftersom jag visste att det var en öppning till att få höra om dennes liv i en halvtimme. Kollegan brydde sig inte om mitt svar. Den var inte det minsta intresserad av hur jag mådde. Egenskapen att alltid börja prata om sig själv och inte kunna lyssna på andra och bry sig om vad de säger är en utav de sämsta egenskaperna en människa kan ha. Det är så djupt osympatiskt att jag hellre pratar med en glasruta än en sådan person. Alla är vi såklart mer eller mindre fokuserade på våra egna liv, men det får inte gå till överdrift.

Personligen är jag inte särskilt intresserad över att prata om mig med andra människor. Jag tycker det är mer intressant att prata om dem. Jag känner ju till mitt eget liv liksom. Varför skulle jag prata om det? För att repetera så jag verkligen kan lära mig vad som händer där? Som tur är brukar det bli en ganska bra match eftersom människor tycker om att prata om sina liv. Människan verkar ha en vilja att prata om sina liv och dissekera dem. Troligen för att man tänker sig att man kan må bättre om man får ventillera tankar och känslor man har. Troligen är det också rätt tänkt. Det är när fokuset på ditt egna liv fullständigt släcker ut intresset för andras som du blir en människa som andra människor tycker är tråkig att umgås med. Det här är rätt mycket av en läggninsfråga såklart. Det är en glidande skala där motpolerna heter – jag och andra. Försök att inte hamna för långt åt jaghållet. Det är inte ett socialt framgångsrecept att hamna där.

Den roligaste komikern jag vet heter Brian Regan. Första gången jag såg ”I walked the moon” hade jag träningsverk i magen dagen efter. Den finns på youtube i sex delar. I det här klippet pratar han om ”the me-monster” Om människors vilja att toppa andra människors historier. Jag tycker det var lämpligt att länka till honom här. Spola fram tre minuter och lyssna på den sista berättelsen, som är c:a fem minuter lång (titelspåret kan man säga: ”I walked the moon”). Titta sedan på de andra avsnitten när du har tid. Jag har aldrig skrattat så mycket vid ett tillfälle som under den här showen.

p.s. Sedan en tid tillbaka har jag en mystisk kommenterare på bloggen som kallar sig katthataren. Jag misstänker att det är en pseudonym. Igår lade jag mäke till att katthataren har en egen blogg där han/hon/det skriver märkliga saker. Ett par av grejerna skrattade jag högt åt. Jag kan varmt rekommendera bloggen om du vill ha dig ett par goda skratt. Du hittar den här.

Annonser

3 svar to “Att prata om sig själv och annat som är roligt.”

  1. Jag som trodde jag hade tråkat ut dig om min svans 😉

  2. Du ser! Det var väl inte så jobbigt, j?

  3. Katthataren Says:

    En tacker och böcker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: