Det subjektiva i att sätta betyg.

Innan jag börjar få det att låta om om lärare använder piltavlor för att sätta betyg måste jag tillstå att vi för det mesta gör likvärdiga bedömningar. Om jag är osäker på ett betyg och låter en kollega läsa samma arbete tycker vi ofta samma sak – åtminstone ungefär. Det är där, i förlängningen av ett antal bedömningstillfällen, som likheten kanske förtvinar något. Jag får till exempel ofta höra att jag är hård med betygen. Nu senast i utvärderingarna. Själv tycker jag att jag försöker följa betygskriterierna som skolverket satt upp.

I slutändan, när betyget faktiskt ska skrivas in, finns det bara plats för max tre bokstäver. De ska sammanfatta elevens prestation under ett helt år. Uppgiften är grannlaga. Till slut känns det som om man får hitta på regler själv för hur man ska betygssätta. För att ta ett aktuellt exempel som jag just nu brottas med. När jag gör prov och uppgifter försöker jag mäta skolverkets övergripande betygskriterier. Sedan gör jag ett antal test och får ett visst resultat; en viss betygsrad. För en elev ser den raden ut såhär – g,g+,mvg,g,g+. Hur betygssätter man en elev som har den betygsraden? Det vanligaste betyget är ju g, men eleven har visat att den har MVG-kvaliteter vid ett tillfälle. Hur ska det räknas in? Ska det, med tanke på alla g:n, bli någonslags svagt vg och därmed vg i slutbetyg? Eller är det så att eleven ska ha ett g, eftersom det onekligen är det som eleven presterat i genomsnitt?

Ett annat problem är att när man väl bestämt sig för ett betyg och ett slags system för hur man ska betygssätta ändrar man sig ofta med en elev och tycker att den ska ha ett annat betyg – det för med sig en revidering av en massa andra liknande fall, som i sin tur spiller över på bedömningen i andra klasser. Hur man än gör känns det som att man inte kan vara 100% rättvis och göra 100% rätt. Jag har regeln hellre fria än fälla i slutändan om jag tycker att det väger. Om den principen är god nog för vårt rättssystemet hoppas jag att den är god nog för min betygssättning. Någon däremot?

Sedan har vi ju det med att meddela elever som verkligen försökt att de inte kommer klara kursen. Man kan bli gråtfärdig för mindre.

Annonser

2 svar to “Det subjektiva i att sätta betyg.”

  1. finns det verkigen inga tydligare betygskriterier än att lärare måste sitta o hitta på de själv? låter som skolverket ligger på latsidan o låter lärare ta skiten..

  2. Well. Betygskriterierna är ganska flummiga av historiska skäl. Man ville komma bort från de mycket styrda kriterier som fanns innan, men det blev lite för mycket av det flummiga. I slutändan är det inte bra för rättssäkerheten och den likvärdiga bedömningen.

    Som lärare hamnar man till slut i den typen av avvägningar som jag skrev om ovan, vilket inte känns så bra och inte är så lätt heller direkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: