Arkiv för februari, 2010

På fest med retarderade människor.

Posted in Liv, Trams on 28 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Selma låtsades ha bullemi och kräktes med en grön kasperdocka. E blev sur för att han fick en taskig stämma i singstar. A hällde ut öl och vin och krossade ett glas, samt dukade med gaffel och kniv på fel ställe. E2 sjöng nästan aldrig texten och vann därför singstar. K berättade om när hon hade kräk i munnen en hel taxifärd för att hon inte hade något annat att kräkas i.

Det är bara jag som är normal.

Annonser

Människor – en hat/kärleksaffär.

Posted in Allvar, Liv on 25 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Att ha elever är som att ha en relation. Vi går igenom samma faser eleverna och jag som man gör i en relation. Ibland är jag så trött på dem och deras gnäll att jag får utbrott på dem. Ibland säger jag saker till dem som faktiskt inte är ok egentligen. Kanske har jag en alltför nära relation till dem. I så fall är det för att jag är sådan som människa. Det finns inga halvmessyrer. Jag tänker inte göra om mig. Jag kan nog inte ens det. Jag tror till och med att det kan vara en styrka.

Ibland, idag till exempel, är de fruktansvärt bra. Idag är en tom dag. En dag då allt känns tomt. Även sådant som jag vet inte alls är tomt egentligen. Jag kan bara inte känna så mycket. Då är det som att de känner det på sig, eleverna, som ett husdjur som känner när husse är ledsen, eller en flickvän som vet när det är dags att skriva det gulliga meddelandet på facebook. Plötsligt gnäller de inte alls. Plötsligt är de inne i uppgiften de är ålagda. Plötsligt säger de: Vad håller du på med? Kom och sätt dig här! När man petar med gaffeln i maten och sitter för sig själv.

Livet är inte lätt när det känns tomt. Då är det tur att man har bra personer i ens närhet. Det finns många som är bra i min närhet. Både på jobbet och på fritiden.

Tack för att ni finns.

Skolan i framtiden.

Posted in Allvar, Liv on 24 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Min skola ska byggas om på sikt. Inriktningen som ligger bakom ombyggnationen har vissa förtjänster, men också uppenbara problem som en del av oss (främst jag) har skrikit om i månader, men utan att det gått fram. Jag har blivit baktalad offentligt, men låtit det vara. Jag har gett upp. Nu blir det som det blir. Det är bara att göra det bästa av situationen. Jag lider med mina kollegor som har trott att detta skulle blåsa över som nu har insett att det inte kommer göra det.  När vi är klara kommer denna inriktning troligen vara omodern. Det finns redan tecken på det. Det pedagogiska modet ändras ganska snabbt i skolvärlden. Vi håller alltså på att bygga in oss i baktiden om man så vill. Hade jag betalat skatt i kommunen jag jobbar i hade jag velat prata lite med politikerna.

Det kommer inte bli katastrof, men det kommer inte bli bra. Tyvärr. 

Mest förvånad är jag egentligen att det är en moderatledd kommun som går i spetsen för att dra undan mattan för ämnena. Jag trodde det var alliansen som stod för fokus på kunskap och oppositionen som anklagats för att vilja ha en flumskola. När det kommer till kronor och ören är det tydligen fokus på curling som gäller. Alla ska igenom till varje pris. Alla ska med. Är det inte ironiskt så säg.

Reinfelt konstarerar

Posted in Allvar, Trams on 22 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Jag tycker att statsministern har ett oförtjänt dåligt rykte av att vara en tråkmåns. Jag tycker han är riktigt rolig på ett kyligt sätt. Vad sägs om följande inlindade kritik mot hur SL och SJ lyckas bli förvånade varje år när det kommer snö på spåren:

Vintern är en av våra fyra årstider, anmärker statsministern torrt.

Roligt tycker jag.

Gammal EL, Ny el och alla skåp

Posted in Liv on 21 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Jonas Gardell och Snabba Cash

Posted in Kultur on 21 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Häromdagen vad jag på bio med Magnus. Vi såg snabba cash – en riktig feel goodrulle. Jag skulle inte berätta så mycket om filmen, utan mer konstatera att jag ofta skrattar när ingen annan skrattar. I Snabba Cash berättar en bratsnubbe ett skämt (som avslutas med ”fuck You, Bill! för er som sett filmen). Jag och Magnus skrattade högt åt det där. Ingen annan.

På Gardell igår skrattade folk bara för att han kom in. Jag har svårt att skratta bara för att en person tar sig in på banan. De måste leverera. Det gjorde Gardell också. När han pratade om dn finska korven skrattade jag också. Det gjorde ingen annan. De andra tyckte det var roligare när Gardell hade en konstig mössa på sig och gjorde roliga miner. Det tyckte inte jag var så roligt, men det är ju så olika det där så…

Gissa för all del vad jag ska göra nu!

(rätt svar är: bygga kök)

…eller så förstår du inte så mycket, Nina Björk.

Posted in Kultur on 19 februari 2010 by Fredrik Pettersson

Nina Björk tycker på DN kultur att vi ska satsa mer på psykoterapi. Problemet enligt henne och nån snubbe hon recenserar är att vårt ekonomiska system inte har råd att lägga pengar på att ”hela människan” utan bara att fixa till symptomen så att hon funkar som en kugge i maskineriet (KBT). Det går inte att visa någon effekt av psykodynamisk terapi alltså lägger staten inga eller lite pengar på det, vilket är helt rätt. Hos Björk verkar det som om det handlade om pengar. Inte med ett ord nämner hon att den ena terapiformen är evidensbaserad medan den andra handlar om att skäggiga män i pyjamas ska sitta med patienter resten av livet och prata om olika saker – eller rättare sagt – patienten ska prata medan ”psykologen” ställer frågor i stil med ”hur kände du då?”. Det kan säkert få en del att tycka att det känns bra att ha någon som lyssnar, men blanda inte ihop det med att terapin funkar eller är kostnadseffektiv.

Jag har inget emot att skattefinansiera terapi för trasiga människor, men jag har något emot värdelös teori som inte har bättre effekt än att vilken människa som helst låter dig berätta om problemen i ditt liv.  Jurgen Reder (snubben) och Nina Björk (journalisten) får tycka det, respektive blanda ihop saker hur mycket de vill. Turligt nog blir det nog ändå inte mer pengar till psykodynamiskt hokus-pokus/mumbo-jumbo.