Arkiv för mars, 2010

Vad i helvete är det med dem?

Posted in Allvar on 31 mars 2010 by Fredrik Pettersson

Telia, Bredbandsbolaget, alla budfirmor och nu också Com Hem.

F: Hej, jag skulle vilja boka en teknikertid.

Com Hem: Ja, då ska vi se vad som är lediget…den 12:e april 10-16

F: jaha, det är en sån här ”vi låtsas som om folk inte jobbat tid”?

CH: ja, precis…

F: ok. ja…jag jobbar då…

CH: det var synd…

F: ja, hur tänker ni egentligen?

CH: ja, vi har tider mellan 16-20 också, men de försvinner snabbt

F: nähä! ok. när har ni nästa tid för människor som inte är pensionärer eller arbetslösa?

CH: den 15:e april.

F: då tar jag den…

Varför tror de här bolagen att man är hemma en random arbetsdag klockan 10? Vem fan är det? Värst är ändå budföretagen som bara lägger en lapp i brevlådan: vi var här och försökte leverera klockan 13:20, men du var inte hemma (no shit ass face…) så nu får du åka till Tumba till vår jävla central där och hämta ditt fucking paket istället eftersom vi straffar alla som jobbar här.

En gång ringde en budkille som stor utanför min dörr oanonserat och försökte skälla ut mig för att jag inte var hemma! jag skickade honom till kemtvätten på andra sidan gatan. Man kan alltid lita på Abdullah i kemen. DET är en skön lirare!

Men Gud alltså. Att de bara orkar låtsas som om Sverige inte hade något annat att göra än att vänta på deras  tekniker och budkillar.

Annonser

Tea Party-rörelsen har inte många hästkrafter att använda sig av.

Posted in Allvar on 29 mars 2010 by Fredrik Pettersson

DN:s Michael Winiarski skriver om Tea Party-rörelsen i USA. Rörelsen är ett slags anti-Obamarörelse som är som galna kommunister i Sverige fast tvärt om. De är så arga för att Obama vill införa en variant av sjukvård för de flesta att de drar till med alla onskefullheter de kan komma på. Gärna samtidigt. På så sätt kan Obama framställas som en ”radikal, muslimsk, fascistisk kommunist som kommer från Kenya”. Förutom att jag skulle vilja se en muslimsk fascist som dessutom är kommunist är det roligt att det faktum att han har kenyansk påbrå skulle vara så försvårande att det bara är att slänga in i raden av anklagelser där ovan. I ett sällskap där allt det där blir självklart och folk nickar instämmande när Sarah Palin pratar blir jag ledsen.

På ett stort plakat mitt i artikeln står det ”this is America how dare they ignore us!” Jag tycker det där verkar vara en fråga och bör därför följas av ett frågetecken, men i ett sällskap där alla är idioter får så klart även det gå omärkt förbi. Läs artikeln så förstår ni på vilken nivå idiotin befinner sig.

Sökord.

Posted in Uncategorized on 24 mars 2010 by Fredrik Pettersson

 

En liten sak till bara. Jag kan se vilka ord människor googlat på för att hitta till bloggen. En del förstår jag, men ganska ofta undrar jag vad jag skriver om när jag ser sökorden. Här är dagens googlingar som träffat bloggen:

liv trams allvar 3 2 vad betyder hemom  1 kille slickar fitta  1 hemom  1 fredrik pettersson tyresö gymnasium  2 leksaksdammsugare  1 gammal el  1 vad begreppet tolerans innebär religon  1

Om överhånglandets gränser.

Posted in Allvar, Kultur on 24 mars 2010 by Fredrik Pettersson

I chocken efter studiodöden (förhoppningsvis en tillfällig sådan) fick jag dåndimpen och dog tillfälligt (blev sjuk alltså). Sedan lång tid tillbaka var det bestämt att vi skulle gå på magnetic fields i afton, så jag kravlade mig dit. Väl där var det mycket som var roligt. För det första hade alla killar olika frisyrer. De var så svåra frisyrer att jag insåg att magnetic fields är ett indiepop band. För det andra fanns där väldigt ånga konstiga glasögon. För det tredje såg sångaren ut som en fet kopia av statsministern. För det fjärde blev jag så arg på det hånglande paret framför mig att jag var tvungen att byta plats till akt två.

Vad är det med människor som måste hångla en gång var 20:e sekund? Jag vill inte sitta en halv meter från människor som nästan förspelar. Jag kan inte koncentrera mig på vad som händer på scenen då. Två saker irriterar mig med det – för det första stör jag mig på människor som kocketterar med kärlek. För det andra vet jag inte om det är rimligt att be överhånglande människor att sluta. Om någon pratar på bio är jag inte osäker. Det är orimligt och jag säger ifrån. Men överhånglandet? Det är svårt att säga – det är uppenbart att hänsyn inte tas till medmänniskor, men har man rätt att be dem sluta? Knepig fråga…

konserten då? Rolig och bitvis bra.

Nu: sömn.

Översvämning modell värre.

Posted in Liv on 21 mars 2010 by Fredrik Pettersson

Dan ringde igår. Först två gången på min, sedan en på Selmas, sedan till mig igen. När jag svarade fick jag den här på mig:

– Jag har extremt dåliga nyheter. Studion är översvämmad. Det stod vatten ett par centimeter upp i inspelningsrummet. Trummor var fulla med vatten, cymbalen nersvärtade av luftfuktigheten, pedaler som stått på golvet var fulla med vatten. Det luktade för jävligt och jag vill bara dö. Om det börjar mögla måste vi riva upp allt golv och kanske en del av väggarna. Jag trodde jag skulle slippa renovera saker efter nästa helg, ty jag är rätt trött på det.

Jag vill bara gråta.

Varför inte bara prata om det?

Posted in Allvar on 19 mars 2010 by Fredrik Pettersson

Ofta hamnar jag i mailkonversationer som blir helt galna. Det är svårt när man missar ansiktsuttryck och kroppspråk. Det är så lätt att misstolka saker på mail att jag ibland undrar varför jag tar tag i diskussioner över huvud som kan bli känsliga den vägen. Jag tror jag ska sluta med det…

Besvikelsen på jaget/stoltheten över laget.

Posted in Liv on 17 mars 2010 by Fredrik Pettersson

I två dagar har min skola varit och spelar rollspel på annan ort. Sammantaget har det varit oerhört trevligt och givande. Det är nyttigt för eleverna att träffa andra, spela med dem och att få pröva sina vingar i skarpt läge. Det känns som om samtliga delegater från gymnasiet kom igång ordentligt dag två. I generalförsamlingen tog de för sig, ställde frågor, svarade på frågor och drev resolutioner. Ni som var med ska inte på något sätt inte tro att jag inte såg era insatser. Sydafrika, Saudiarabien, Bolivia, Indien och inte minst Storbritannien gjorde fina insatser i generalförsamlingen. Jag missade heller inte Japans inlägg som inte kom med eller det fina förarbetet från både Japan och Chile. Även från skolan som höll i spelet fanns många duktiga delegater. 

På ett tråkigt sätt blev det emellertid en alla mot Tyresö känsla i salen. Framförallt gicks det hårt åt delegationen från USA. Tyvärr gjordes detta inte alltid på ett sakligt sätt från podiet, men framförallt var det rena mobbingsfasonerna i korridorerna. När USA-delegaterna gick förbi hette det att USA bara skulle hålla käften etc. Viss psykning är naturligtvis ok, men här tycker jag att det gick alltför långt. Naturligtvis betedde sig då Lärarfredrik ungefär som om han var 17 år gammal. Jag kunde inte låta bli att bli alltför engagerad i spelet och när en av delegationerna, som bara hade tillåtelse att stålla en fråga, orerade på minut efter minut om olika saker utan att presidiet sa ifrån, så jag gjorde det. Ställ en fråga eller håll käften hör jag komma ur min mun. Se där ja! En lärare som inte kan hålla sig utanför spelet utan låter känslorna ta överhanden. Givetvis bad jag delegationen om ursäkt och förklarade att jag var irriterad på att ordförandeskapet inte snäppt av dem. Jag tror de förstod. Efteråt blir jag bara så trött på mig själv. Vad är grejen med att jag inte bara kan hålla käften?

Som tur är för mig var mina elever betydligt coolare än vad jag var. Trots att USA hade i princip hela salen emot sig och trots att resten av generalförsamlingen på ett fegt sätt inte vågade ställa sina argument mot USA genom att kasta skit på dem, men utan att låta USA gå i svaromål, tog USA till orda något senare för att bokstavligen krossa motståndarländernas argument. Inte bara togs de upp ett efter ett och smulades sönder. De blev dessutom söndersmulade på ett retoriskt, tydligt och, faktiskt, briljant sätt. Hela tiden i god ton och utan att, som jag, hemfalla till deras låga nivå. Jag har svårt att nog uttrycka min stolthet över det sätt på vilket Anna Nordlander seglade igenom fallgropar, glåpord, psykningar och regelvidrigheter med klarhet, skärpa och pondus. Det här är första gången jag nämner elev vid namn i bloggen, men det var inte bara jag som var imponerad. Anna fick diplom som bästa debattör efter spelet. Till detta var hon nominerad tillsammans med sin värsta belackare. Om jag sade att jag inte var skadeglad så ljög jag.

Sammantaget är jag helt slut och trött på mig själv, men samtidigt oerhört stolt över mina elever. De var så jävla bra helt enkelt. Kanske får jag hoppas att jag hade någon liten del i Tyresös imponerande utskotts- och generalförsamlingsarbete kom ifrån vad jag pratar med dem om. Om det är så är magistern trots allt mer än nöjd med sin insats.

Så bra var ni.