Besvikelsen på jaget/stoltheten över laget.

I två dagar har min skola varit och spelar rollspel på annan ort. Sammantaget har det varit oerhört trevligt och givande. Det är nyttigt för eleverna att träffa andra, spela med dem och att få pröva sina vingar i skarpt läge. Det känns som om samtliga delegater från gymnasiet kom igång ordentligt dag två. I generalförsamlingen tog de för sig, ställde frågor, svarade på frågor och drev resolutioner. Ni som var med ska inte på något sätt inte tro att jag inte såg era insatser. Sydafrika, Saudiarabien, Bolivia, Indien och inte minst Storbritannien gjorde fina insatser i generalförsamlingen. Jag missade heller inte Japans inlägg som inte kom med eller det fina förarbetet från både Japan och Chile. Även från skolan som höll i spelet fanns många duktiga delegater. 

På ett tråkigt sätt blev det emellertid en alla mot Tyresö känsla i salen. Framförallt gicks det hårt åt delegationen från USA. Tyvärr gjordes detta inte alltid på ett sakligt sätt från podiet, men framförallt var det rena mobbingsfasonerna i korridorerna. När USA-delegaterna gick förbi hette det att USA bara skulle hålla käften etc. Viss psykning är naturligtvis ok, men här tycker jag att det gick alltför långt. Naturligtvis betedde sig då Lärarfredrik ungefär som om han var 17 år gammal. Jag kunde inte låta bli att bli alltför engagerad i spelet och när en av delegationerna, som bara hade tillåtelse att stålla en fråga, orerade på minut efter minut om olika saker utan att presidiet sa ifrån, så jag gjorde det. Ställ en fråga eller håll käften hör jag komma ur min mun. Se där ja! En lärare som inte kan hålla sig utanför spelet utan låter känslorna ta överhanden. Givetvis bad jag delegationen om ursäkt och förklarade att jag var irriterad på att ordförandeskapet inte snäppt av dem. Jag tror de förstod. Efteråt blir jag bara så trött på mig själv. Vad är grejen med att jag inte bara kan hålla käften?

Som tur är för mig var mina elever betydligt coolare än vad jag var. Trots att USA hade i princip hela salen emot sig och trots att resten av generalförsamlingen på ett fegt sätt inte vågade ställa sina argument mot USA genom att kasta skit på dem, men utan att låta USA gå i svaromål, tog USA till orda något senare för att bokstavligen krossa motståndarländernas argument. Inte bara togs de upp ett efter ett och smulades sönder. De blev dessutom söndersmulade på ett retoriskt, tydligt och, faktiskt, briljant sätt. Hela tiden i god ton och utan att, som jag, hemfalla till deras låga nivå. Jag har svårt att nog uttrycka min stolthet över det sätt på vilket Anna Nordlander seglade igenom fallgropar, glåpord, psykningar och regelvidrigheter med klarhet, skärpa och pondus. Det här är första gången jag nämner elev vid namn i bloggen, men det var inte bara jag som var imponerad. Anna fick diplom som bästa debattör efter spelet. Till detta var hon nominerad tillsammans med sin värsta belackare. Om jag sade att jag inte var skadeglad så ljög jag.

Sammantaget är jag helt slut och trött på mig själv, men samtidigt oerhört stolt över mina elever. De var så jävla bra helt enkelt. Kanske får jag hoppas att jag hade någon liten del i Tyresös imponerande utskotts- och generalförsamlingsarbete kom ifrån vad jag pratar med dem om. Om det är så är magistern trots allt mer än nöjd med sin insats.

Så bra var ni.

Annonser

4 svar to “Besvikelsen på jaget/stoltheten över laget.”

  1. Jag vill också fejkdebattera! Jag får bara försöka övertyga 50-åriga gubbar om att de ska ge mig pengar på dagarna.

  2. Du är välkommen att hänga på och hålla mig i schack nästa gång, Magnus!

  3. Anna *Proud* Says:

    Åh jag blir helt generad över allt beröm, vet inte riktigt hur jag ska formulera mitt tack.. Hm, nej här raderade jag ett försök. Känner mig faktiskt nästintill förlägen. Angående din del i Tyresös fina prestationer, kan jag bara försäkra att den utan tvekan var avgörande. Ditt engagemang,ditt pepp och din vinnarinstinkt gör att ingen vill göra dig besviken. Dessutom är du en av de brightaste lärarna många av oss haft och utan konkurrens den mest entuisasmerande! Nu vågar jag inte fortsätta, med risk för att låta smörig! But Fredrik, you know we love you!!

  4. Va bra då och tack, Anna!

    Vad är det dock med proud inom fjårtisstjärnor? Sådant måste vi sluta med omgående!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: