Vi är en ledsen person.

Jag håller på att städa mitt arbetsrum. Jag ska flytta till andra sidan korridoren och få c:a 12 gånger mindre plats, varför mycket måste plockas ner i lådor och ställas undan. Det står en gigantisk kaststation med sopor som jag har fyllt till hälften ungefär. Jag går igenom mycket av det jag har i bokhyllorna och slänger allt som gör mig ledsen. En bok som jag fått av en gammal flickvän. Inte för att jag bryr mig om att det är slut, men för att jag blir ledsen av att tänka på den perioden av mitt liv. Ett handskrivet ark från en opposition på en uppsats jag skrev som jag inte fick VG på och blev väldigt besviken. o.s.v.

Jag är en känslig person som gärna undviker sådant som gör ont om jag kan. Jag ser sällan sorgliga filmer eftersom jag blir så fruktansvärt ledsen av dem. Jag har inte svårt för att ta till tårar och det gör mig också ledsen. De sista dagarna med eleverna är alltid en pärs.

Jag såg ”I love you, Philip Morris!” häromdagen. Den var väldigt bra tyckte jag. Vid en scen när Philip Morris-karaktären springer genom hela fängelset och för första gången tar sig ut på gården (som han var livrädd för) för att få en sista skymt av Jim Carrey-karaktären  (som skulle flyttas till ett annat fängelse) tog jag till tårar som enda person i salongen tror jag. Jag är en sådan lipsill! Eller som min kollega brukar säga: a girlie man. Det är inte som att jag kan hjälpa det. Det är så bara. När jag tänker på det känns det som om jag bara går runt och upprätthåller en fasad av glädje. Det krävs så lite för att jag ska bli ledsen. Det är som att bägaren alltid håller på att rinna över. En sorglig artikel i DN, ett jobbigt inslag i TV, en sorglig låttext å sedan är det kört.

Det är tur att jag har så fina människor runt omkring mig som Selma, Dan, Magnus, Hani och tjejerna till exempel. Annars hade jag inte pallat och dragit mig ur det här. Det lustiga är att jag inte tror att jag på något sätt är unik i min ledsenhet. Jag tror att de flesta mår som jag.

Sorgligt släkte är vi som blir ledsna av livet. Sorgligt att vi är så lätta att få ur balans.  Sorgligt är det att vi inte vet vad vi ska göra av all vår ledsenhet.

Annonser

3 svar to “Vi är en ledsen person.”

  1. fredddddiiie Says:

    du har mig anna o maggan också

  2. fredddddiiie Says:

    hihihiih fnizzz 😀

  3. men, freddie…det är gulligt av dig att du försöker peppa, men vad är vi? 14 år?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: