Det är känsligt nu.

Jag sitter på skolan och förbereder programmet för imorgon. Det är för de flesta ingen särkskild dag förutom att det är fredag och snart helg, men för mig och mina studenter är det den sista dagen vi får träffas på det sätt som är som vanligt. Sedan blir inget som vanligt med oss igen. Det är sorgligt. Det är svårt att förklara för människor som inte är lärare vad det betyder att ens barn blivit vuxna och ska lämna en. Det är också svårt att förklara för lärare som inte känner som jag för sina elever. Och för den delen också för sådana som inte reagerar som jag. Men nu är ju jag jag.

Jag har aldrig tidigare haft en klass så länge och mycket som denna och jag visste därför inte riktigt vad det var att lämna dem ifrån sig. Jag vet inte riktigt ännu eftersom vi inte sprungit ut ännu för att möta tusentals föräldrar och nyfikna som kommer stå utanför skolan och vänta på oss imorgon. Men där på gräset framför skolan när bandet klipps kommer jag se dem för sista gången som M07 innan de försvinner iväg för att göra olika saker med sina liv. Jag tänker inte ens låtsas som att jag inte kommer vara rödgråten och tagen då. Jag är det för tusan redan nu.

Idag efter att de hade fotograferats läste de en dikt för mig. Det var deras sista redovisning kan man säga. De stod framför mig och läste en rad i taget. Jag visste inte vad de skulle göra. Jag fick någon slags grill också. Det var gulligt! De hade bara sagt att de behövde ett klassrum för att förbereda något. Jag kunde nästan hålla tillbaka tårarna, men det gick inte till slut. Jag vet redan hur det kommer bli imorgon på den fronten, men det gör inget. Jag har inte svårt att gråta för dem.

Jag ska försöka förklara ändå. Det är som att alla era arbetskamrater slutade samtidigt, eller att era barn skulle flytta hemifrån samma dag eller att människor som ni känner på gränsen till vänskap gör slut. Det går inte att säga att det är enkelt. Det är ingen tröst just nu att man får nya och fina elever (och gamla fina igen för den delen med).

Jag vet inte riktigt vad det är med er, men för mig är ni väldigt speciella.

In the end it’s always you.

Annonser

4 svar to “Det är känsligt nu.”

  1. Det coola barnet Says:

    awww, freppis då!

  2. Du är speciell för oss också! Vi kommer sakna dig med!

  3. imorgon blire gråtkalas…!

  4. jag gråter på jobbet…tur att ingen är här ännu…oops. nu kommer en…du är fin bror!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: