Arkiv för juli, 2010

Jag är en skam för mänskligheten, knullar barn och är en feg fitta (tydligen)

Posted in Liv on 31 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Häromdagen pratade jag länge och väl med en alkoholiserad man på Hornstulls tunnelbanestation. Han visade mig alla hans brev han fått med polisens sigill. Vissa av dem hade han inte ens öppnat. Han orkade inte. Han var en snäll kille upplyste han mig om och han framstod som en snäll kille, men som det gått lite fel för i livet bara. En gång hade en polis kommit bakifrån och tagit tag i honom utan att identifiera sig. Då hade han slagit ner polisen och det var det alla breven handlade om. Jag lyssnade och pratade med honom om olika saker han ville ta upp. Sedan kom tunnelbanan, vi sade hej och jag åkte till studion.

Igår satte jag mig återigen för att vänta på röda linjen mot Norsborg med dagens DN. Bredvid mig satte sig en kvinna och började ta av sig strumporna och pratade lite för sig själv. Efter ett tag vände hon sig till mot mig. ”Du skulle inte vilja ha mina fötter det lovar jag dig!” Nu måste man ju välja. Det var åtta minuter till att min tub kom och jag valde att jag inte orkade. Jag var faktiskt inne i min tidning, så jag ignorerade damen. Det skulle jag inte gjort.

Hon blev irriterad på att jag ignorerade henne och satte igång med en monolog om mig. Naturligtvis var situationen tragisk, men samtisigt komisk. Enligt damen var jag

a) en skam för mänskligheten

b) en jävla fitta

c) en polisson och överklass (jag hade träningsbrallor och ett linne från 1998 på mig. typiskt överklass)

c) hon hoppades att jag inte hade några barn, eftersom jag var en barnknullare.

Efter några minuter började jag spela in henne med min telefon. Tyvärr hade hon redan sagt de roligaste sakerna (som att jag knullade barn) då, men ett par ”din lilla fega fitta” fick hon med. Jag var tvungen att lägga till några bilder från mitt liv som fitta eftersom jag inte kunde publicera annars.Det absolut sista hon säger på videon är: fan vad jag hatar dig! Det är ett skönt statement om en person som aldrig har sagt ett enda ord till henne någonsin. Enjoy!

Om en dag i studion (inklusive exklusiva studiobilder).

Posted in Kultur, Liv on 30 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Den senaste veckan, när vädret varit dåligt, har jag varit nere i studion och mixat gammal musik. Det är delvis ett monotont arbete. Att rensa ut slask ur gamla mixar är inte så himla roligt. Att exempelvis sitta och klippa bort läckage från andra trummor ur bastrummespåret kanske inte är det roligaste jobbet här i världen.

Kontrollrummet idag.

Otroligt roligt är dock att jobba med mixen såsmåningom – alltså att styra var allt ska ligga – dels i frekvensomfånget (diskant och bas), dels i ljudstyrka och dels i panorering (vänster/höger, men faktiskt också framåt och bakåt i ljudbilden

Sångmick med puffskydd

Idag gjorde jag lite kreativa saker också. Jag skrev om texten och sjöng in sången på nytt på en gammal dänga som heter ”Void”. Det blir nog bra när man klippt ihop sången till något vetigt. Man sjunger in den en massa gånger, sedan klipper man ut de fraser som blir bäst. Lite fusk alltså…

När man tröttnat på att mixa saker kan man ju skriva lite nytt. Idag var jag ute i studiorummet och jobbade på en ny låt med fendern som ligger där på stolen. Oklart om det blir en hit ännu.

Slutligen tog jag sista tunnelbanan hem från Vårby gård för att kunna göra om allt imorgon igen. Få saker kan få tiden att försvinna lika snabbt som när man jobbar i studion. Där nere glider jag runt med ett konstant leende på läpparna. Det som att man får en paus från verkligheten. Ibland är sådana välbehövliga.

Man förstår det inte, eller så är det enkelt.

Posted in Allvar on 29 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Det finns så många barnsliga saker vi gör. Vuxna människor som hör av sig för att få nummer till gemensamma bekanta – för att de raderat dem ur telefonboken. Hallå?! -är vi 15 år gamla fortfarande? Jag ska minsann radera X för hon är så dum.

Människor som man känt i evigheter som skickar sms som man svarar på och som sedan inte hör av sig igen. Varför? Jag förstår inte.

Eller som det här med skolan jag jobbar på. Man kan ju lätt tro att lärare borde vara superstabila och mogna individer som noga överväger handlingar och tal. Jo, tjena. Påfallande ofta känns det som om de kom direkt från en 5-årig sandlådeutbildning och inte en universitetsdito.

Troligen är det så att vi liksom aldrig blir vuxna såsom man trodde att vuxna var när man var barn. Det är samma beteende, men på en annan nivå. Mjukisbyxorna dras inte ner längre, det smids ränker. Det är mer förslaget, men fortfarande barnsligt. Eller kanske är det så att ordet barnsligt är ett felaktigt ord på vårt beteende. Kanske det helt enkelt ordet mänskligt jag söker.

Surreal.

Posted in Liv on 27 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Jag gick precis förbi ett lesbiskt par där båda tjejerna var längre än mig. Det var surrealistiskt.

Om Ed Balls

Posted in Trams on 27 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Han måste tänka på det åtminstone en gång varje dag; hans namn alltså. Englands före detta skolminister heter Ed Balls. Jag kan tänka mig att han blir hånad av motståndarna varje gång han öppnar munnen i det hårdföra engelska parlamentet.

Vid så många tillfällen blir det kul. Till exempel när Ed ska tillrättavisa någon som använder hans förnamn utan att Ed känner sig som en kompis:

– Hi, Ed!
– Oh, nonono, it’s Mr. Balls to you, sir!

Eller när Ed ska leka den brittiska agenten 007

– My name is Balls…Ed Balls
b.t.w. Hans fru heter Yvette….Balls.

p.s. Idag när jag skulle säga upp en vänskap med en person på fejjan råkade jag anmäla personen! hahaha! Stackars männscha som inte gjort något fel! Vad händer då? BANNED FOR LIFE?!

Rollin’ comming up

Posted in Kultur on 26 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Igår var jag i studion hela dagen. Det är så lätt att glömma bort tiden när man är där. Timmarna bara försvinner och man ska bara göra en sak till innan man får åka hem. Igår satt jag nästan hela dagen med en metallåt som heter Rollin’ som jag och Colle gjort mest på skämt, men det är fett bra i alla fall! Det känns som om jag hittar plats till allt i mixen.

Fruktansvärt roligt är det i alla fall. Tänk om man kunde få jobba i studion på heltid, vilken jävla dröm. Hur som – ikväll lägger jag Rollin’ på hemsidan. Kanske slänger jag med Be mine också. We’ll see.

Alla begråter regnet utom jag och pensionärerna.

Posted in Kultur on 25 juli 2010 by Fredrik Pettersson

Nu verkar absursommaren ha tagit slut och kvar är den vanliga svenska (d.v.s. regn). Skönt att jag då slipper pressa i solen och kan ägna mig på heltid åt det som är viktigt i livet. Vädret ska enligt uppgift suga hela veckan varför jag begraver mig i rullband, instrument och Logic. När jag kommer ut kommer jag säkert ha två låtar att spela upp. Det kommer bli grymt det kan jag lova redan nu.

So long, suckers!