Om att inte räcka till.

Jag räcker inte till. Jag hinner inte med mitt arbete. Jag får be om ursäkt till mina elever för att allt tar sån tid att få tillbaka. Jag räcker inte till för mina vänner. Jag hinner inte. Jag får inte ihop det med Selma så att det känns som det räcker. Varken för henne eller mig. Jag hinner inte träna. Jag hinner inte med att göra studiojobben och jag hinner inte med att räcka till för mig själv heller.

På så sätt gör jag alla missnöjda. För vem gör jag allt då?

Annonser

Ett svar to “Om att inte räcka till.”

  1. Det där kändes jobbigt att läsa. Jag hoppas att du inte känner likadant längre (detta är ju trots allt 1,5 år sedan ;)). Överspelat eller inte, så stack det till i mitt hjärta å jag ville skriva en kommentar. Tyvärr lär extremt för många människor känna precis som du. Jag är en av dom. Själv tänker jag jämt att stressen är tillfällig. Att ”sen när jag får riktigt jobb kommer allt att lugna ner sig”, och jag kommer få tid för alla viktiga i mitt liv. Men eftersom ditt liv är min framtid verkar det inte bli speciellt lugnt då heller, vilket gör att jag får lite panik här och nu när jag läste ditt inlägg. Som du fattar själv handlar det om prioritering. Jag hoppas (hur klyschigt det än låter) att du prioriterar din Selma mest av allt liksom. Det lär trots allt vara det som gör en lyckligast. Sen tror jag å andra sidan inte att du gör ”alla missnöjda”. Fast det vet du själv också. Man får väl helt enkelt sänka förväntningarna på sig själv att vara alla till lags. Verkar bli jobbigt i längden. tydligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: