Om liberalismens gränser och mina problem med teorin.

Liberalismen är en älskvärd ideologi. Den säger att alla ska ha samma möjligheter att utvecklas från barnsben och framåt. Den säger att alla har vissa grundläggande rättigheter: rätten till liv, frihet och egendom. Det sista eftersom värdet av det man själv upparbetat skall tillhöra dig och ingen annan. Som man hör på ordet är det en frihetlig ideologi. Givet att alla föds med samma förutsättningar är det svårt att hitta några större fel på den. Det är bara det att det inte är så. Liberalismens största problem är att den inte kontrollerar för hur vi växer upp och vilka villkor som i övrigt gäller (är du smart eller dum? snabb eller långsam). Vilka föräldrar du har eller vilka fysiska förutsättningar du besitter är ju knappast ett utslag av rättvisa – utan tur.

Vi kompenserar för detta genom att, bland annat, tillämpa en allmän skolgång (en liberal reform från mitten på 1800-talet). Vi omfördelar mycket pengar från rika till fattiga individer genom den allmänna skolgången. På så sätt, skulle man kunna hävda, gör vi vad man tänkas kan för att utjämna för de orättvisor jag just beskrivit. Av detta följer att om du väljer att inte ta tillvara på din gratistid i skolan får du skylla dig själv. Väljer du att börja knarka och skita i allt är det ett beslut du fattat vars konsekvenser du nu får stå ut med.

I teorin tycker jag att det är rättvist, men i praktiken gör jag det inte. Jag vill inte leva i ett samhälle där utslagna personer kantar gatorna – oavsett om de fått möjligheter att välja annorlunda.

Se där. Liberalismens (och mina) största filosofiska problem som jag ser det.

Annonser

3 svar to “Om liberalismens gränser och mina problem med teorin.”

  1. vilhelm edgren Says:

    Begreppet ”utslagen” insinuerar ju att det är någon sorts yttre påverkan som slagit ut en ur samhället. Kanske är där problemet ligger? Man kan välja att tänka: ”människor som valt att leva utanför etablerade samhällsstrukturer”.

    Däremot säger det ju ingenting om huruvida de är nöjda eller missnöjda.

    Om de är missnöjda med sitt liv och behöver stöd måste de i alla fall själva ta sig till socialen för att börja få lite stöd från oss, samhället. Alterntivet är att anställa folk som åker runt med bussar och samlar upp alla ”utslagna” människor. Och då börjar det lukta lite fascistiskt.

    liberal eller konservativ

    socialist eller kapitalist

    libertarian eller auktoritarist

    jag tror jag skulle klassa mig själv som liberal kapitalist libertarian

    själv?

  2. Jag håller inte med om att utslagning skulle insinuera yttre påverkan. Konnotationen du föreslår bedömer jag inte är den gängse. Med utsagen avser jag person som är utanför samhället utan att vilja vara det. Jag menar, vilket jag tror framgår av sammanhanget, att det inte är självvalt.

    Som du kanske känner till pågår redan den typen av uppsökande verksamhet som du kallar fascistisk ovan. Jag tror inte att de utsatta människor som blir uppsökta känner sig dåligt bemötta – snarare tror jag ofta att de tycker att det är skönt att någon bryr sig.

    jag försöker ovan prata lite om klassificering. Som du märker går det sådär.

  3. Thanks for the marvelous posting! I actually enjoyed reading it,
    you will be a great author.I will be sure to bookmark
    your blog and may come back later on. I want to encourage you continue your great work, have a
    nice afternoon!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: