Om sårbarhet och små knuffar.

Jag undrar över vår sårbarhet. Jag undrar om den är lika för alla. Blir du lika ledsen som jag över samma typ av saker eller rycker du på axlarna och går vidare? Jag undrar om det betyder att jag är en instabil person för att jag kan bli glad eller ledsen för till synes sjukt små saker. En liten knuff bara så gör jag antingen en fuldans eller bryter ihop. Är det normalt? Är det så för dig?

Ta de senaste två veckorna till exempel. Vi två tillfällen har jag pratat med rektor om olika elever som är missnöjda med olika saker. Vissa helt naturliga – som att de är missnöjda med en bedömning, andra av orsaker som ligger närmare mig och hur jag är som person och lärare. Därmed blir det jobbigare att hantera. För mig är det så i alla fall. Man kan väl säga att mina styrkor som lärare också är min svaghet som jag ser det. Det är helt enkelt så att olika elever ser samma sak och antingen tycker de det är bra eller dåligt. Jag förstår dem båda.

Min chef lät också meddela att en del av mina kollegor blir sårade av saker jag säger och skriver på skolans interna sidor. I just det här avseendet borde det spela mindre roll. Det borde påverka mig mindre eftersom dessa gnällspikar har sämre argument än jag och i största allmänhet beter sig som om de vore högstadiebarn snarare än vuxna människor. Framförallt en kollega har förvånat mig storligen genom att i princip jämföra mig med Hitler. Hade det inte varit så att jag hade hängt ut människor genom att förklara hur hade jag skrivit om det för just den grejen är så jävla rolig. Jag förstår poängen, men kanske Hitlerjämförelsen haltar något. Jag har trots allt inte utrotat judar eller gasat ihjäl homosexuella och utvecklingsstörda människor vad jag vet. Det är bara en i gnällgänget som vågat prata med mig om saken. Vi är alls inte överens, men hon är den lärare som står högst i kurs hos mig. Det är respektingivande att våga stå för vad man tycker och säga det till personer man inte är överens med. Det är patetiskt i ordets rätta bemärkelse att gnälla hos rektor  om saker som är avgjorda för länge sedan och vars uppföljning de har misskött och som jag får städa upp i. Varje dag. Jag skulle vilja påstå att de gör sitt jobb dåligt. Hade jag varit chef hade jag låtit meddela det i samband med att lön sätts bland annat. Att vara lärare är att vara anställd och utföra det jobb rektor ålägger en. Man behöver inte gilla det de säger, men det ingår i arbetsuppgifterna att verkställa i alla fall. Alltför många lärare har inte förstått detta och de motarbetar därmed aktivt order.

Det roligaste med det sista stycket är att den här striden har inget med mig att göra. Det har med mina elever att göra och de förstår inte, de kan inte förstå hur dåligt jag mår över detta och hur impopulär jag har blivit på grund av en strid som är avgjord. Att min chef ska behöva prata med mig om detta i februari 2011 är skandalöst. Sluta gnälla, acceptera och gå vidare.

Jag är på mitt jobb för mina elever. Det är ingen popularitetstävling bland kollegor jag är med i.

Nästa steg är väl att prata med rektor över vad jag skriver här. Var så god. Det här är min blogg. Du behöver inte läsa den (till skillnad mot forum på min arbetsplats), men jag står för varenda ord och jag pratar gärna med vem som helst om det. Utan mellanhänder. Det är väl måhända skillnaden. Det är frustrerande att gå runt och ha rätt, men mer eller mindre vara förbjuden att argumentera för det.

Å nu tillbaka till vad inlägget handlar om: den lilla knuffen. I fredags när jag satt och rättade och kände mig värdelös som människa, lärare och kollega fick jag ett väldigt gulligt meddelande på Facebook från en gammal elev. Hon skrev:

Fredrik, jag hatar att behöva erkänna en sak. Vekligen hatar det. Men jag har kommit underfund med att du var en sjukt bra lärare. Du hade förväntningar på oss, på riktigt. Du förväntade dig att vi skulle prestera på universitetsnivå, du ville det. Och vi hatade det, du var sjukt jobbig. MEN om alla lärare på TG varit precis som du, hade universitetet varit lätt. Men dom andra tillät oss fortsätta vara barn. Jag klandrar inte dig, jag klandrar dem.

Hela anatomin i det meddelande var precis vad jag behövde då. Det var så vältajmat, så fint, så stärkande att jag fällde en liten tår åt all dess gullighet.

Tycker du att det var skrytigt att citera? Det var det kanske, men det här är min blogg.

Du behöver inte läsa den.

Annonser

5 svar to “Om sårbarhet och små knuffar.”

  1. Jag tänker också bekänna en sak! Och det har ingenting med att smöra att göra, men lite beröm har väl jag som elev rätt att ge dig utan att det ska vara en baktanke med det hela?

    Jag skulle kunna skriva en uppsats, och då vet vi att de blir långa, om hur extremt grym du är som lärare. Fanns det fler som du skulle min generation kunna klå kineserna. Du har förmågan att ta ut det allra bästa ur varje elev, se potential, tro på oss. Jag tror inte du kan vara i ens närheten av att ana hur pass bäst du är.

    Du behöver inte ge mig MVG. Men om du vill kan jag skriva lite mer, hehe.

  2. Vore jag en sämre lärare skulle jag bli påverkad av dylika kommentarer. Kanske blir jag också det, men jag tror det inte. Jag sätter betyg efter vad elever presterar. Du får kalla mig för idiot om du vill. Argumenterar du väl för att jag är det kan säkert ett MVG komma på tal.

    Med det sagt vill jag ändå säga att jag blir jätteglad för att du tycker det Anna. Under alla omständigheter ska du veta att jag gör mitt bästa för att undervisningen ska bli bra. Nu är det dock så att det spelar ingen roll att jag tycker det är en bra idé att läsa Marx, Nozick och Rawls i original om inte ni hade förstått något, men det gör ni ju!

    Jag är imponerad av er, det måste jag säga.

  3. Hej Fredrik!

    Låt ingen sätta sig på dig. Eller, jag vet att du inte gör det. Men om de gör det, så kommer Oraklet. Oraklet gör inte skillnad på folk och folk, alla är lika sårbara i Oraklets värld.

    Puss på dig!

    /Mange

  4. Alla Fredriks fiender är oraklets fiender. I love it!

  5. Fredrik, bara så att du vet: you da man, dawg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: