Arkiv för juli, 2011

Hur man får någon avstängd från Facebook.

Posted in Liv on 28 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Alla har ju hört talas om begreppet Facerape (ja, förutom Selma då som gravt missförstod det hela när jag kommenterade någon facerape med det ordet…). En ny variant av detta skulle kunna vara att rejpa konton så att de blir avstängda. Det är tydligen lättare än man kan tro! Min vän Hani lade igår upp ett bild på honom där han låtsas suger av en svart erigerad penis. Det här var för mycket för Facebook som genast stängde ner honom. När man försöker gå in på Hanis sida är det som om den aldrig existerat. Amerikanerna fick moralpanik, trots att kortet är ganska känt och från en utställning (jag tror det är Robert Maplethorpe). Så – vill du verkligen jävlas med en polare byt ut hans/hennes profilbild till en penis och vips så blir personen avstängd från the world of faces. Århundradets Facerejp eller hur!?

Annonser

Förr i världen.

Posted in Liv on 17 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Levde homo sapiens utan diskmaskin. Det kan vara svårt att förstå för dagens människor att en gång i tiden tog man sina bestick, tallrikar och glas – hällde vatten på dem, använde något som kallades diskborste, samt ett medel som kallades ”disksmedel” för att få disken ren. Det var inte människovärdigt.

Urusla Pontus by the sea.

Posted in Kultur with tags on 15 juli 2011 by Fredrik Pettersson

En av förra årets absoluta höjdpunkter när det kommer till restaurangbesök var middagen hos Pontus!. Servicen var grym. Maten var skitgod och atmosfären var väldigt trevlig och intim. Trots att notan nog gick loss på strax under tusen kronor per kuvert var jag nöjd. Ställer man besöket till vad vi fick för pengarna kändes det värt. Ett av de sämre restaurangbesöken året innan var på Pontus by the sea. Stressad personal, dålig mat och hög nota ger ingen nöjd gäst.

Håromdagen var jag och Selma tillbaka på Pontus by the sea. För sista gången kan jag lova. Servicen var urusel, som exempel kan nämnas att vi beställde en fördrink men väntade med att beställa dryck till maten, vilket vår servitris var införstådd med. Efter en stund kom maten, inslängd av en helt annan person, och vi blev inte under hela måltiden uppmärksammade av vår servitris. Vinlistan låg kvar på bordet och vi fick dricka vatten till maten. Maten var vi heller inte nöjda med. Vi åt röding resp. lamm men ingen av rätterna var någon smaksensation, de smakade inget alls för att vara uppriktig.

Med ett varmrättspris på mellan 300 och 500 kronor förväntar man sig en helt annan service och ja, en helt annan klass på maten. När vi fick notan kände vi oss lurade, prisnivån motsvarade inte i närheten upplevelsen; ty att äta ute är inte bara att få mat i sig – då kan man äta på McDonalds, utan också att få en skön upplevelse av kvällen. Det är inte bara vi som varit besvikna DN:s krogkomission beskriver en liknande skräckupplevelse av stället här. Nätet är över huvudtaget fullt av sågningar av krogen och här läggs alltså en till högen.
Vi mailade faktiskt Pontus by the sea när vi kom hem eftersom vi var så besvikna. Vi beskrev besöket och försökte vara så sakliga som möjligt. Vi föreslog någon form utav kompensation på vanliga Pontus! (samma krögare) som plåster på såren. De orkade inte ens svara på mailet.

Mr. Deal är ett skämt.

Posted in Allvar with tags on 14 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Var så god! Vi bjuder på en glass, står det i mailet. Jaha tänkte jag. Det var ju trevligt. Man ska tydligen bara klicka på en länk, så jag gjorde det. Väl där skulle man logga in på Facebook. Efter det blev man routad till en sida där man skulle svara på frågor. Det enda skälet till att jag var kvar var för att se hur cp detta skulle kunna bli. Det var säkert 30 frågor man skulle svara på. Jag svarade nej på alla eftersom det var uppenbart att de var till för att man skulle få riktad reklam. Frågorna var av typen – är du intresserad av att halvera dina lånekostnader? (nej). Vill du byta abonemang om du tjänar 300 000 :- i månaden på det (nej). Vill du bli lycklig (nej). Jag svarade nej på allt. Slutligen skulle man fylla i sitt mobilnummer – så det gjorde jag. En kupong skulle skickas med sms. Efter detta får jag ett till mail där det står:

Så fort tre av dina vänner gått med i kampanjen får du din glass.

hahahaha! Vad är det för vansinne? Jag har nu hållit på i tio minuter med deras jävla skitfrågor för att få en glass värd tio spänn. Vad är det för värld Mr. Deal lever i? Det är liksom inte en Iphone eller nått det handlar om. Här gick i alla fall min gräns. Även om det hade varit roligt att se om det dök upp några nya villkor efter att man hasslat tre av sina vänner pallade jag inte mer. Nästa gång ska jag skriva om Pontus By the Sea. De har också skrapat ihop till ett inlägg som jag hoppas att många läser.

puzzizz å kjamizz nu alla fiiiina…..!!!!…!!….!!!!!!

Vilka kort ser du bra ut på?

Posted in Liv on 10 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Jag blir ibland förvånad när jag tittar på bilder som ligger på Facebook. En del människor känner jag rätt väl och jag vet att de är skitpicky med vilka bilder taggen sitter kvar på. Oftast märker du det på att en sådan person om den är taggad på typ 5 bilder. Det roliga är vilket urval som då är kvar. Oftare än inte är det bilder där personen ser helt förvriden ut och man inser att om det här är en av tusen taggningar som gått igenom den hårda gallringen tycker personen att det här är en superduperbild. Själv fattar jag ofta ingenting.

Annat som är kul med bilder är posepersonerna. Du känner en person. Ni har träffats flera gånger och du vet hur den ser ut, men när ni blir vänner på facebook undrar man först vem den nya kompisen är. Ibland har personen en bildpose som gör att personen ser ut som en annan person och man förstår att det är en väl inövad variant som syns på kort efter kort. Det här med att man är blind för vissa saker själv som andra ser tänker jag ofta på här. Alla andra ser ju och ler kanske lite i mjugg, men få säger väl något till posören. Lika bra det kanske.

Konstvärlden måste skaffa sig bättre argument.

Posted in Allvar, Kultur on 08 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Jag vet inte vad som gör mig så upprörd över konstnärer som inte lyckas skapa konst utan att bryta mot lagen. När lagbrottet blir ett sökt sätt att skaffa sig uppmärksamhet för halvdan konst blir jag sur.

I en artikel på DN kultur skriver curatorn Niclas Östlind att debatten kring Anna Odells konst vulgariserades eftersom den kom att handla om huruvida det var konst eller inte. Vidare tycker han att många känner sig manade att kommentera, men att de inte har tillräckliga kunskaper och då blir det fel. Exakt vilka kunskaper som avses är oklart. Är det kunskaper om samhället han far efter känner jag mig kvalificerad att kommentera. Är det endast kunskaper om konst han är ute efter känner jag mig kvalificerad att såga resonemanget vid fotknölarna. Konstnärer får nämligen konsta sig hur mycket det vill på egen planhalva. När det bryts mot lagen har de lämnat den egna planhalvan och får allt ta och slicka i sig att alla vi andra som lever under samma lag blir förbannade.

Själv tycker jag att det ensidiga betonandet av konstnärers rättighet att få bryta mot lagen lite som de känner för är aburd. Ska det vara så svårt att få fram ett samhällskritiskt budskap på andra sätt än via lagbrytande? Själv tycker jag att det är en genväg till inflytande som är motbjudande. Ställ er i kö för att påverka som alla oss andra som har minst lika välgenomtänkta åsikter om samhället som ni. Motherfuckers.

Om den bisarra diskrimineringen av homosexuella.

Posted in Allvar on 06 juli 2011 by Fredrik Pettersson

Jag ska berätta något för dig som jag inte berättat för någon, sade mannen till tjejen i blodgivarbussen. Vid ett tillfälle 1973 hade jag sex med en annan man en gång. Kan jag ändå ge blod? Svaret på frågan blev nej. Om du däremot jobbar som sjuksyrra och blir utsatt för blodsmitta – exempelvis genom att du satt en kanyl som kommer från en HIV-patient i armen – får du inte ge blod på … ett halvår!

Om du levt i ett homosexuellt förhållande i evigheter och inte har några blodsjukdomar får du inte ge, men om du utsatt dig för blodsmitta är det snart ok att ge blod igen.

Det verkar inte vara risken för blodsmitta, utan homosexualiteten som är grejen. Något har ju blivit fel här.