Utveckling av problemet.

På Facebook hamnade jag i en evighetsdiskussion om min syn på debatten kring Svenskt Näringslivs utspel om att begränsa studiemedlen för utbildningar som enligt SN inte är så produktiva. Diskussionerna handlade om mycket, men det som fascinerade mig mest var att det för vissa var helt obegripligt hur man inte kan vilja betala för utbildningar inom alla möjliga områden i, för vissa, helt obegränsat antal. Det blev beskyllningar om att vara snål och att vilja begränsa folks drömmar och lite allt möjligt. För mig är det inte det diskussionen handlar om – utan något mycket viktigare – nämligen kärnan i välfärden. Låt mig utveckla:

I Sverige som vi har tre hattmuséer, vi har nämnden för hemslöjdsfrågor som varje år inkasserar 20 miljoner kronor av staten, svensk slöjd får också miljonbelopp. Mellan Falun och Borlänge har vi byggt en motorväg för 500 miljoner kronor som ingen åker på. Vi bygger kommunala bowlinghallar. Man kan utbilda sig gratis (eller skattefinasierat som jag brukar envisas att säga när mina elever säger att vi har gratis sjukvård) inom skate, dans, cirkus, media. I Dalarna har vi ett mentalvårdsmuseum ett tennfigursmuseum ett indianmuseum 200 andra muséer som kostar skattebetalarna miljonbelopp jepp – 200 muséer i Dalarna…). Ett utav dalamuseerna är slipstensmuseuet. De fick år 2005 800 000:- i bidrag. I Norrland har man byggt världens största älg för 50 miljoner :- etc.

Förutom att jag inte har någon direkt lust att betala för särskilt mycket utav de där sakerna tror jag inte att folk i gemen har det, men vi frågar ju inte direkt. Vi drar pengarna via skattsedeln. Däremot är jag övertygad om att människor, inklusive jag själv, blir skitförbannade när de läser om att Södersjukhuset här i Stockholm inte har medel för att bereda plats på avdelningarna för patienterna. De behöver lägga dem i korridorerna utanför. Gamla människor som i vissa fall är så sjuka att de verkligen borde ha fått en sängplats om inte på ett eget rum, så på avdelningen i alla fall, får inte det. Jag bor tillsammans med en kvinna som slutade arbeta som sjuksyster efter två år och började jobba som säljare. Inte för att hon tyckte illa om sjuksköterskeyrket, utan för att trycket på sjuksköterskorna är så vidrigt att hon inte orkade med det. Det var hon inte ensam om – de som jobbar på hennes gamla avdelning är nästan alla nyexade och i princip ingen har jobbat på samma ställe i tio år. På ortopeden där hon jobbade innan skolades 12 nya syrror in samtidigt när hon slutade. Nästan alla slutar för att de inte orkar trycket som personalbrist skapar. De springer mellan patienter som skulle behövt mer tid tills de bryter ihop av otillräcklighetskänslor. Vad gör det för patientsäkerheten tror du? Jag kan fortsätta med samma typ av berättelser inom äldrevården och skolan där jag själv jobbar och ser pengabristen varje dag.

Min tes är denna – om vi skulle förklara för invånarna i landet vad det är vi betalar för och varför pengarna inte räcker till sådant vi vill att de ska räcka till skulle det bli ett jävla liv i luckan. Gå själv ut med en bössa i handen och fråga hur många som vill betala för slipstensmuseet får du se själv…Det finns inte betalningsvilja hos befolkningen för alla goda saker i världen alltså måste vi begränsa oss till sådant det finns betalningsvilja för och prioritera rätt bland ömmande saker. Det är detta folk måste förstå. Alltför många tycker att den gemensamma kakan går till fel saker och det leder till en massa andra problem (som får bli ett eget blogginlägg någon gång där rubriker som svartjobb, svart sektor och skattesmitning är rubriker).

Många som ger sig in i debatten kring staten och dess utgifter har inte koll på de mest grundläggande samband och de blir ofta sura när jag påtalar dem. Vem är jag att göra det? Vem fan tror jag att jag är? Well – Jag har studerat de här sambanden i flera år – bland annat på statsvet i Uppsala och sedan som intresserad medborgare/lärare. Jag har inte alltid rätt och jag ger ibland utryck för värderingar, men min kunskapsnivå är hög och argumenten ofta goda även om man inte gillar dem. Jag blir ibland lite irriterad på att folk inte bara kan köpa att de kan mindre än jag på området. Jag har ju för helsike studerat sådant här i flera år!! Om jag inte vore en komplett idiot borde jag väl ha snappat upp lite mer än någon som har sysslat med andra saker? Jag skulle inte få för mig att försöka slå folk på fingrarna på, säg, marknadsföringsteorier, eller säljstrategier, eftersom jag inte kan något om sådant. Så vad är problemet med att låta mig vara expert på det jag så att säga är expert på?

Vad är det för elementa jag talar om? Ja, exempelvis tror folk i gemen att skattetrycket ligger runt 30% och de tror att den största delen av pengarna går till vård, skola och omsorg. Det är det inte och det gör de inte. Tyvärr.

Annonser

Ett svar to “Utveckling av problemet.”

  1. Håller helt med. Jag är av åsikten att en bra början vore att redovisa arbetsgivaravgiften på lönespecen. Gemene man måste börja vara medveten om vilka enorma summor som går till staten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: