Min egen lathet förbluffar och roar mig.

…så jag sitter vid matbordet, läser DN och äter fisksoppa i morgonrock. Fisksoppan känns som en bättre lunch än pizzan var till frukost. Anywho – jag spiller en liten fiskbit på tidningen, svär till lite och ser mig omkring. Hushållspappret på diskbänken verkar vara precis så långt bort att jag inte når det. Jag testar och sträcker mig. Precis som jag trodde når jag inte  riktigt ända fram. Nu finns det två alternativ. Antingen reser jag mig upp tar ett steg och river av en bit papper eller så sträcker jag mig ALLT VAD JAG KAN för att NÅ FRAAAAAM…Jag väljer alternativ nummer två. Följden av detta val blir att stolen jag sitter på glider över i obalans. Jag inser vad som kommer hända. Med ett brak ligger jag, på ett fruktansvärt roligt sätt, dubbelvikt bakåt och på tecknadfilmmanér liksom glider jag med huvudet först ner för undersåpet jag trillat mot. Jag kunde typ ha blivit förlamad och jag kan typ inte komma på ett löjligare sätt att bli det på. Väl på golvet kan jag inte låta bli att skratta åt hur rädd jag måste sett ut och hur löjlig hela grejen är! Jag hade gett mycket pengar för det där draget i super slowmotion.

Jag kunde ha valt alternativ ett…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: