En inbrottstjuv och jag.

Selma är i lägenheten klockan 05 på natten. Det är väl inget konstigt med det direkt tänker jag i sömnen, men det är något konstigt med det eftersom Selma inte är hemma. Jag sover ovanpå hallen i en inbyggd säng och tittar ner för att få syn på en man i min hall, med mina saker i händerna, på väg ut. Utan att tänka på om det är en särskilt bra idé har jag hoppat ner, sprungit ikapp honom och tryckt upp honom mot väggen utanför. Iförd kalsonger och bettskena står jag nu i trapphuset och visiterar en för mig helt okänd man. Han är inte aggressiv alls. Han ber om ursäkt och berättar att han är uteliggare. Jag säger inget, men tar tillbaka mina saker. Han följer mig tillbaka och vill ha en kram. Han säger att jag har ett gott hjärta. Gör inte om det där, man, säger jag till honom. Allt är helt surrealistiskt. Väl i lägenheten går jag igenom mina saker han försökt ta. Min ytterrock, min Sanqvistväska och min skidjacka. Allt är tillbaka. Allt utom en nyckel in till lägenheten. Det här var en halvtimme sedan. Vad gör jag nu?

Annonser

2 svar to “En inbrottstjuv och jag.”

  1. Nu vill jag ha en kram.

  2. Du ska få en när som helst vi ses, Eddie!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: