Storpolitik i mataffären.

Idag var jag och storhandlade mat. Jag noterade att storpolitiken tagit sig in på prisextra på söder. Körsbärstomater, som normalt sett är ganska dyra, fick man köpa två korgar för 15 :- Satan va billigt tänkte jag! Strax därefter förstod jag varför. Tomaterna kom från Israel. Ni vet landet som nyligen var i krig i Gazaremsan med Hamas. Tydligen vill folk inte köpa tomater från Israel för att man vill protestera mot den israeliska offensiven. Jag förstår hur man tänker. Ett land som använder vit fosfor mot tätbefolkade områden och har ihjäl barn och kvinnor som inte kan skydda sig måste man protestera mot. Det finns alla skäl i världen att ställa krav på Israel att bete sig vettigt (på samma sätt det finns skäl att ställa krav på folkvalda Hamas att inte skicka in 10 000 raketer på måfå in i Israel som de gjort de senaste fyra åren).

Frågan är bara vem man träffar om man bojkottar tomater från Israel. Min gissning är att det är bonden som inte får sålt sina tomater som får de största problemen, inte Israels regering. Jag vägrar straffa israeliska bönder för att den israeliska militären använder folkrättsvidriga metoder på samma sätt jag tänker fortsätta äta mat från Gazaremsan som eventuellt går på export till Sverige – trots att Hamas inte står överst på min lista över regimer jag gillar. Jag är inte okunnig om argumenten som brukar anföras för bojkotter, men jag tror att kostnaderna för dem ofta blir högre än intäkterna.

Tror ni att bönder i Palestina/Israel blir mer eller eller mindre fredsbenägna om de dessutom är fattiga?

Jag tog två korgar körsbärstomater och lade i min vagn.