Samtal med en relativist.
Finns det mer effektiva medicinska substaner idag än på 1500-talet? Finns det något som är sant eller beror allt på vem det är som iaktar något och vilken förförståelse den personen har? Är allt relativt alltså och därmed socialt konstruerat? Ja, svarar relativisten. Som bevis anförs ofta att vetenskapen tidigare trodde att den kommit på sanna saker, men nu har det visat sig att det var fel. Vi trodde åderlåtning var bra, det var det inte. Vi trodde att jorden var platt. Nu vet vi bättre. Alltså är allt relativt och flyter.
Vetenskapsteoretikern Karl Popper håller typ med. Vetenskap erbjuder bara den bästa och mest underbyggda sanningen vi för tillfället har. Vetenskapsmannens roll blir här att försöka falsifiera dessa förslag på sanningar och helst erbjuda en ny teori. Skillnaden mellan Popper och mig (utan all annan jämförelse ) och relativisten är att Popper (och jag) tror att det finns en sanning att närma sig och att alla gissningar inte är lika goda. Vi kanske inte når fram, men the truth is out there de sade i den gamla TV-serien Arkiv X.
Mediciner mot malaria som tillverkats i väst är inte kulturimperialism. Den lokala schamannens spådommar är inte ett lika gott botemedel. Anything doesn’t go. Relativism är motbjudande, farlig och, faktiskt, korkad.
trams, allvar, kultur och liv 
11 mars 2012 den 2:36 e m
Jag förstår din ilska. Men vore det inte mer produktivt att säga att relativism inte har någon plats i naturvetenskaperna. Det motsäger hela konceptet av natuvetenskap. Relativism är bra till annat. Relativism är väl ändå ett bra verktyg för att bearbeta kulturella och moralfilosofiska skillnader? Det är däremot inte alls bra som personlig livsfilosofi eller naturvetenskaplig vetenskapsfilosofi. Något åt det hållet?
11 mars 2012 den 3:36 e m
du skriver: Relativism är väl ändå ett bra verktyg för att bearbeta kulturella och moralfilosofiska skillnader?
Hur menar du?
12 mars 2012 den 12:38 f m
Hear, Hear! Kulturrelativism är bland det värsta jag vet.
12 mars 2012 den 9:48 f m
Jag menar att det kan vara värdefullt att börja med en relativistisk analys när man ska behandla redan värdeladdade ämnen(pun). Ämnen där man kan anta att man själv och andra redan har någorlunda personligt bestämda värden och sanningar. Det slutgiltiga målet med en sådan analys är isåfall inte relativistisk utan snarare att lösa upp de förutbestämda värden och sanningar man bär med sig. Sedan kan man ta av sig relativistrocken och pussla ihop bitarna igen för att kanske komma fram till något nytt istället för att bara idissla samma gamla vanliga värden och sanningar.
12 mars 2012 den 3:04 e m
Att ifrågasätta sina ingångsvärden går utmärkt utan att ta till relativism (som ju bygger på att det inte finns något att komma fram till eftersom allt är relativt).
12 mars 2012 den 3:36 e m
Att ifrågasätta är inte samma sak som att släppa helt och sätta skillnaderna i relation till varandra snarare än att utgå från ingångsvärden som man sen ifrågasätter. Jag är nog lite mer post-positivistisk är popper. Typ, mer Bourdieu. Det finns saker att komma fram till, men inom sammhällsvetenskap och humaniora är det inte alltid absoluta värden och sanningar man kommer fram till. Typ: vad är viktigast för mänskligheten: grönt eller blått (vad är värre: våldtäkt eller mord)? Jag skulle vilja påstå att man inte kan få fram en absolut sanning kring det, det beror hur man mäter, vem man frågar, eller vad man menar egentligen helt enkelt. Saker är lite relativa ibland. Men allt kan inte vara relativt jämt. Det beror på helt enkelt (muhaha). Om man forskar i någonting måste man ju vara medveten om att man själv är med och konstruerar objektet man forskar (muahahahaaaa).
13 mars 2012 den 7:01 f m
Ouch – ord som får mig att må dåligt ”post”, ””Bordieu”…
Jag håller inte med dig – främst eftersom exemplen du tar inte är några relevanta forskningsfrågor. Här ska du dock få ett exempel på en relevant forskningsfråga inom samhällsvetenskap – är mänskliga rättigheter alltid viktigt? Ja, svarar jag. Nej svarar, på allvar, en del konstruktivister och relativister. De tycker det beror på kultur, att inget är bättre än något annat etc. Det är, som jag skrev från början, spånigt.
13 mars 2012 den 12:52 e m
Hur som helst så betyder ditt svar på din egna fråga inte JA. Du menar ju: det BÖR vara viktig med mänskliga rättigheter. Det är inte alls samma sak som en absolut sanning eller ett absolut värde. Det kan möjligen ha ett absolut värde om vi har absolut intersubjektivitet, vilket inte är fallet. Det är inte observerbart. Det är bara en värdering.
Det räcker ju faktiskt med att en enda person inte tycker att det är viktigt för att du inte kan hävda det som en absolut sanning. Det räcker med att en enda person tycker att det är en mänsklig rättighet att äga en iPhone så tror jag inte att du står bakom ditt svar. Om ditt svar på det är att personerna har irrationella resonemang, så undrar jag hur du mäter det, var är den sanningen? Poängen är att det inte är observerbar fakta.
Exempel som tål att funderas på, FN har i princip deklarerat att internet är en mänsklig rättighet. http://latimesblogs.latimes.com/technology/2011/06/united-nations-report-internet-access-is-a-human-right.html Men du behöver ju inte fundera på det för du har ju redan bestämt att det är viktigt..?
Sedan undrar jag hur du, som hardcore positivist, både kan tycka att allt har ett absolut värde, en absolut sanning, och samtidigt säga att mänskliga rättigheter är viktiga. Rättigheter som i stora drag går ut på tolerans, att man, precis som du, får TYCKA att mänskliga rättigheter antingen är oviktiga eller viktiga.
Jag håller med dig, jag tycker också att det bör vara viktigt med mänskliga rättigheter, vi bör övertyga alla att tycka så. Men vad vi bör och inte bör är inte vetenskap på det sättet jag tror du menar.
Jag tycker att hardcore relativister är lika obehagliga som hardcore positivister. Men det är bara tyckande.
13 mars 2012 den 6:07 e m
Med andra ord så håller jag ju med dig. För mycket flummeri i form av relativism är kontraproduktivt. Jag vill kunna säga att det är vetenskapligt bevisat att mänskliga rättigheter är viktiga, men min hjärna tillåter mig inte att dra en sån slutsats. Hjälp mig Fredrik, hjälp mig!
13 mars 2012 den 6:49 e m
haha, jag ska försöka Eddie! Enkelt uttryck blandar du ihop värderingar (som såklart inte är mätbara) med sådant där det finns en sanning (var det Gud som skapade jorden eller inte). På den sistnämnda frågan går det att komma fram till något svar. det gör det inte på alla andra som du mycket riktigt påpekade. Allmän intersubjektivitet har vi ju inte!
13 mars 2012 den 7:25 e m
Min kanske otydliga poäng var ju just att du blandade ihop värderingar med sanningar och den trejde varianten i form av värden. Värderingar är i och för sig inte så hemskt svåra att mäta rent binärt, man behöver bara fråga eventuella informanter på rätt sätt.
När det gäller huruvida gud skapade jorden är det är klart att det finns en sanning, men den sanningen går inte att mäta sig till hur mycket man än mäter eller kan bevisa eftersom gud kanske står bakom varje oändlig upprepande ridå.
Att mänskliga rättigheter är viktiga är ju en ovetenskaplig värdering, men det är klart att det går att säga att x% av mänskligheten tycker att det är viktigt.
En relativist ser, som jag förstår det, på detta som en ekvation med enbart variabler så här: ƒ(x)=y där funktionen är konstant så att man kan göra vad man vill med variablerana, på så sätt är det nån sorts konstant funktion som är intressant.
Medans som jag fattar det förklarar du det som ƒ(viktigt)=mänskligarättigheter, att det är den variabla funktionen av viktigt, alltså vad du värderar som gör att mänskliga rättigheter är viktiga.
Jag ser det då som ƒ(mänskligarättigher)=viktigt och får därmed extrema svårigheter med att greppa hur jag kan tycka att mänskliga rättigheter är viktiga när den enda variablen är själva funktionen av mänskliga rättigheter.
Jag vet inte ens om jag förklarar bra längre. Skitsamma. Lycka till med bloggandet Fredrik, du har onekligen orsakat tankar hos åtminstonde en person.
13 mars 2012 den 7:30 e m
För övrigt är det jävligt löjligt om någon på allvar sa att mediciner på 1500 talet var lika effektiva som de som finns idag. Klart att man kan diskutera på vilket sätt de var effektiva, vad de var och är effektiva för egenligen. Men, kom igen, det är ju fysiska sjukdomar man mäter mot. Psykofarmaka kan vara en annan fråga av förklarliga själ. Var det sånt ni pratade om?
13 mars 2012 den 8:14 e m
Du är den enda som pallar få sista ordet mot mig, Eddie! Det är så mycket cudos på det att jag vet inte vad… Jag ska bara förklara den sista frågan: Just så löjligt som du tycker det verkar var det.
13 mars 2012 den 9:08 e m
Haha, ja du, jag är student och gör därför medvetet tid till den här typen av funderingar. Sista ordet, bästa bordet. Det vore ju roligare att få höra att något jag sagt var intressant för magister Petterson.